söndag 30 maj 2010

MUMMA TILL GRILLEN


Till grillat är öl som oftast ett givet alternativ. Ljus lager passar alltid till grillat, de är liksom som gjorda för varann. Just därför känns det lite meningslöst och tipsa om ljusa lagersorter då i stort vilken som av dessa går hand i handske med grillat. Gillar du ljus lager eller pilsner ta din favorit, chansen att det inte funkar med det du ska grilla är minimal oavsett kött eller tillbehör.

Många undviker tråkigt nog mörk lager sommartid, även när det kommer till grillningen. En del tror rent av att mörk öl endast hör julen till. Frågan är dock om dessa är riktiga entusiaster av mörk lager eller mörk öl överhuvudtaget. Förmodligen hänger det också ihop med den ack så seglivade myten att mörka ölsorter är mera mättande än ljusa och att det därmed inte hör hemma i sommarklimatet. Att de tros vara mera mättande beror nog snarare på att man inte gillar mörk öl i första taget. Det finns inget i den kemiska sammansättningen i mörk öl som säger att den på något viss skulle vara mera mättande.

Här nedan listar jag mina tre favoriter i grilltider, en mörk lager, en ale, samt en porter. Samtliga lämpar sig alldeles förträffligt i sommarvärmen, till grillen eller att bara avnjutas allena.

1. Primator Premium Dark (mörk lager) 14.80 kr, 33 cl 4,8%

Den ljusare varianten är en vass törstsläckare av rang, dock håller jag denna högre. Har aldrig blivit besviken på denna öl. Doften och smaken hos detta öl är mycket utpräglad i de typiska egenskaper en mörk lager har att erbjuda - kaffe, choklad och kola. Smakrik i sig självt och samtidigt mycket väl fungerande som en allround-öl.

2. Brakspear Oxford Gold (ale) 14.90 kr, 33 cl 4,6%

Ekologisk öl börjar verkligen bli något att räkna med. Detta är den ekologiska öl i Systembolagets sortiment jag fastnat för mest, inte därför att den är särskilt utstickande, den är just bara angenäm till det mesta, husmanskost eller som gjord för grillat. Passar till all slags kött och fisk. Ett öl med knäckiga toner och frisk fruktighet.

3. 1/2 Idjit (porter) 39.00 kr, 50 cl 7,0%

En tillfällig vår -och sommarnyhet i Systembolagets sortiment. Första ölen ifrån Dugges som jag smakade och föll pladask. Blev ej lika impad av deras No 1 lager och Vårlager. Detta är för den mycket smakrika grillningen. Utmärkt till örtigt lamm eller vilt. Mycket mörka dofter och smaker som mörk choklad, mörk sirap, mörkt bröd, vört. Mycket kraftiga dofter och smaker som sagt men de samsas föredömligt och på ett balanserat sätt. Ett riktigt mästerverk till Porter. Detta är en "lillebror" till Dugges Idjit som sägs vara än mer djärvare. Har inte haft tillfälle att lägga vantarna på en sån ännu dock.

BOKFYND - SMAKENS FYSIOLOGI ELLER MEDITATION I TRANSCENDENT GASTRONOMI


Idag gick den stora loppmarknaden på Majorna av stapeln. Jag hoppades på att fynda lite intressanta kokböcker. Det var dessvärre tunnsått med denna vara. Gjorde dock ett galant bokfynd när jag fann Brillat-Savarins klassiska mästerverk Smakens Fysiologi i en svensk upplaga ifrån 1986 för ynka 15 kronor.

Anthelme Brillat-Savarin (1755-1826), var en framstående jurist och politiker men blev främst känd som en lysande gourmand av världsklass, eller som det då också lät, av Guds nåde.

Hans verk Smakens fysiologi kom för första gången ut i december 1825, två månader före hans död. I detta verk, som han började på redan i sin ungdom, samlade han sina tankar och 30 meditationer om kokkonst och kulinariska njutningar. Mycket av det han presenterar i sitt kulinariska storverk är saker som både håller och känns fräscha och självklara än idag. En del annat känns daterat och för en nutida läsare ej särdeles politiskt korrekt, som exempelvis att han på allvar hävdar att man bara genom att se på en människas utseende och kroppstyp kan veta om hon eller han är en riktig finsmakare. Så här menade han såg bland annat en manlig eller kvinnlig dito ut i meditation XII som behandlar ämnet finsmakare: "De utkorade finsmakarna äro i allmänhet av medelstorlek. De hava ett runt eller fyrkantigt ansikte, klara ögon, liten panna, kort näsa, tjocka läppar och rund haka. Damerna äro knubbiga, snarare täcka än vackra och med anlag för en smula fetma." Och vidare menar han att så här ser icke-finsmakarna ut: "De vanlottade däremot , vilka naturen vägrat fallenhet för smakens njutningar, hava långt ansikte, lång näsa och smala ögon. // Hurdan deras deras växt för övrigt är, har de alltid något långdraget i sin kroppsbyggnad. Deras hår är svart och slätt och framför allt saknar de hull. Det är de som infört långbyxorna." Ord och inga visor alltså. Dock mycket av det man finner att läsa i verket är hållbart lärande även idag, både ur en psykologisk och naturvetenskaplig synvinkel.

Smakens Fysiologi är rakt igenom mycket trevlig, tankvärd läsning som ofta får en att dra på smilgroparna eller nicka instämmande. Rent litterärt kunde Brillat-Savarin konsten att avnjuta språket en språkdräkt som gör det både mycket underhållande och lättsmält även för en nutida läsare. Inte minst måste även bokens fantasifulla, kuriosa, ibland groteska illustrationer, också benämnas som obetalbara.

lördag 29 maj 2010

ÄRTSOPPA PÅ FÄRSKA ÄRTOR

Till lunch idag gjorde jag för första gången en ärtsoppa på gröna ärtor, detta på ett gammalt småländsk recept som gör sig utmärkt till en lunch. Jag använde dock frysta ärtor. Riktigt färska, nyplockade ärtor torde givetvis höja denna rätt många pinnhål bättre. Färska ärtor är ju i sig bara de fantastiskt goda. Soppan blir krämig och mättande. Man står sig sedan minst sagt lätt till middagen.



Här är receptet.

ÄRTSOPPA PÅ FÄRSKA ÄRTER (4 portioner)

Igredienser:

5 dl färska ärtor
1,5 dl vatten
1 l mjölk
3 msk vetemjöl
1 äggula
1 dl grädde
Persilja
Salt
Peppar

Koka ärtorna i salt vatten. Koka sedan upp mjölken. Blanda mjölet med vatten till en redning. Häll under omrörning i redningen i den varma mjölken. Låt koka försiktigt i cirka 5 minuter och tillsätt sedan ärtorna. Salta och peppra. Vispa ihop äggulan med grädden i en soppskål. Häll sedan över den varma soppan däri och vispa kraftigt under tiden. Strö över rikligt med hackad persilja.Vispa kraftigt var det alltså, på så viss får du ett krämigt resultat. Serveras fördelaktigast med ett grovt matbröd.

fredag 28 maj 2010

KALMARLÅDA?!


Trots att jag är kalmarit fick jag inte reda på denna maträtts existens förrän bara några månader sen när jag bläddrade i Bonniers stora kokbok. En gråmulen försommardag som idag tänkte jag vore ett utmärkt tillfälle att slänga ihop och bekanta sig med denna något till synes bortglömda, och i mitt tycke i all sin enkelhet välkomponerat lovande rätt, till middag. En enkel husmansrätt utan krussiduller som visade sig bli mycket välsmakande och välkommen av både mig själv och min sambo.

Någon särdeles mycket information om rättens ursprungliga historia har jag inte lyckats finna någonstans. Antar att den är sprungen ifrån Kalmar med tanke på namnet. Vad jag läst mig till är att den kan anrättas på olika sätt. Gemensamt är dock att stekta lammkotletter eller lammracks helst skall ingå och alltid med Skånsk potatis oavsett vilket kött man väljer.

Skånsk potatis? Ja, lite roligt då det är en rätt med ett så småländsk klingande namn. Lammet förmodar jag ska anknyta till Öland?

Hur som helst, Skånsk potatis kan i sig även den anrättas på olika viss. Jag väljer dock oftast att anrätta mina skånska potatisar på detta sätt: Jag fräser först mycket hastigt finhackad lök, till detta tillsätts potatis som är hackad i små tärningar. När potatisen börjar få lite färg tillsätts grädde pö om pö tills dess att potatisen är riktigt instuvad med grädden. Salt och peppar tillsätts efter smak. Någon god senap kan också med fördel tillsättas i stuvningen.

För att få ihop en Kalmarlåda ska som nämnts lammkotletter eller lammracks ingå. Jag valde kotletter. Dessa ska vara enkelt stekta i salt och peppar. Till detta ska tunt skivad gurka med persilja serveras eller, som jag också sett i andra recept, saltgurka.

Det för mig dunkla ursprunget till trots blev det en smaklig anrättning och kommer med lätthet ingå i vår matsedel framöver.

torsdag 27 maj 2010

ETT SÄKERT TIPS I KOKBOKSDJUNGELN


Idag orkar jag inte laga något framför spisen. Dessutom är diskhon belamrad med disk som inte utgör en särskilt inspirerande miljö för kulinariska äventyr. Spar mig till imorgon fredag.

Läsa om mat har jag dock alltid tid över för. Låt mig därför först få bjuda på ett tips på en kokbok som betytt mycket för mig med titeln Det franska lantköket författad av Elisabeth David (1913-1992).

Elisabeth David har med denna bok öppnat upp miljoner ögon för det franska köket, inte minst i Storbritannien där hon är en legend och pionjär bland kokboksförfattare. Hon var dessutom en av de första som introducerade det italienska köket i Storbritannien. En omistlig klassiker i kokboksfaunan med andra ord som kommer överleva det mesta i genren kokböcker.

Här kan man glömma allt vad porriga bilder på mat heter. Här är matnyttig information matnyttig och inget annat. Hittar du den nånstans var inte sen med att inhandla den genast. Inte helt omöjlig att finna i antikvariat. Tro mig, den kommer få en alldeles särskilt upphöjd plats i din kokbokshylla.

VÄLKOMMEN!

Jag är övertygad om att den bästa maten görs bäst och helt utan prestationsångest och med en naturlig glädje. Med dessa enkla premisser och egenskaper kan vem som helst laga god mat, tro mig.

Här kommer du finna goda råd och tips om matlagning och dryck ifrån världens alla hörn och dessutom en hel del egna recept. Den röda tråden är en avväpnad attityd och som sagt, ingen prestationsångest.

Ingen prestationsångest är dock inte synonymt i köket med att allt är busenkelt och kan bli färdigt på en kvart för att smaka bra. Mat kräver sin tid ibland, det gäller bara att lägga ner sin kärlek och positivitet även i det som låter sig ta tid.